Även om årets möte innehöll godbitar inom de flesta farmakologiska områdena inom det psykiatriska fältet, var huvudparten av föreläsningarna och minisymposierna inriktade mot den aktuella schizofreniforskningen.
Tredje generationens antipsykotika
Nobelpristagaren och professor emeritus Arvid Carlsson är fortfarande aktiv och internationellt framstående i sin forskning. Han inledde med farmakologiska aspekter på nya anti-psykotiska läkemedel (dopaminstabiliserare) och professor Friz-Axel Wiesel från Uppsala funderade verbalt kring utvecklingen av läkemedel vid schizofreni, från klorpromazinets (Hibernal) intåg på tidigt 1950-tal till den s.k. andragenerationens antipsykotika som kom i början av 1990-talet (ex. clozapin). Det är nu dags för den tredje generationens medel, som måste bli en klar förbättring jämfört med första och andra, som egentligen inte erbjuder någon terapeutisk skillnad utom möjligen beträffande något ”mildare” biverkningar för andra generationens. Vad som framför allt nu behövs är en terapeutisk arsenal som inte bara reducerar de positiva symtomen utan också förbättrar kognitiva och psykosociala funktioner, var den avslutande sammanfattningen av professor Wiesel.
Nytt mot alkoholberoendet
Med professor Jörgen Engel som moderator för cannabissymposiet, beskrev Giancarlo Colombo spännande forskning från Cagliariuniversitetet i Italien: mycket talar för en funktionell förbindelse på CNS-nivå mellan opiod- och cannabinoidsystemen som tillsammans kan påverka alkoholbeteendet hos de försöksdjur som använts (Sardinien alcohol-preferring rats). På kroniskt alkoholiserade sardinienråttor når hittills inga farmaka (utom disulfiram) förbättring mer än upp till 40–45 procents reduktion av alkoholintaget.
Genom att kombinera cannabinoidreceptor CB1-antagonisten SR141716 och opioidreceptorantagonisten naltrexon reducerades alkoholintaget signifikant. Var för sig har substanserna ingen effekt på alkoholintaget samtidigt som Colombos grupp visar att om man ger råttorna morfin ökar alkoholintaget med ungefär 70 %(!). Om råttorna före morfindosen fick kombinationen SR141716 och naltrexon ökade inte alkoholintaget.
Efter många års forskning och ett stort antal studier konstaterar forskarna att kombinationsbehandlingen har potentiellt goda effekter vid behandling av alkoholberoende. Ett intressant konstaterande vid genomgång av studierna är också kombinationen heroin och alkohol!
Det är sedan länge kliniskt känt att många heroinister har en mycket hög alkoholkonsumtion, som gör beroendesituationen än värre.
Yasmine Hurd från Stockholm gav en mycket imponerande föreläsning om effekterna av cannabis på den mänskliga fosterhjärnan (Brain Imaging). Bakgrunden till hennes forskning är att flera studier rapporterat såväl motoriska, sociala som kognitiva försämringar av barn som föds efter att in utero exponerats för cannabis. Den hittills gjorda forskningen talar för att det finns en påvisbar försämring av funktionerna i de mesolimbiska och striala systemen då fostret utsatts för cannabispåverkan via moderns inhalation.
Cannabis i burk
Professor Leslie Iversen från England gav en snabb men mycket gedigen översikt över den kunskap som idag finns om cannabis. Av stort intresse var den uppdatering han gav om den medicinska användningen av cannabis: om inget oförutsett inträffar lanseras i England till hösten legala cannabispiller (Sativex® ) mot multipel skleros (MS). Det är ett engelskt företag som fått licens att ha egna cannabisodlingar till framställning av läkemedlet.
Det är CB1 -receptorn som svarar för cannabiseffekterna i hjärnan. Det går att farmakologiskt fullständigt slå ut alla effekter.
Det är en lång rad sjukdomstillstånd som genom åren förespeglats förbättras genom intag av cannabis, vanligen inhalation genom rökning. Det mesta är inte evidensbaserat, många sjukdomstillstånd har betydligt effektivare medel att erbjudas. De vanligaste åkommor som anses påverkas positivt av cannabis är depression, illamående, AIDS, multipel skleros, smärta, reumatoid artrit, astma, glaukom, Parkinson, epilepsi, alkoholism och drogberoende rent allmänt, anorexi, ångest, tumörer(!) m.m. Doktor Iversen menade att av de fyra forskningsmässigt visade möjliga positiva kopplingarna är det egentligen bara en som återstår, nämligen multipel skleros. Cannabis har effekt på smärta, glaukom och illamående/kräkningar, men det finns idag läkemedel som har betydligt bättre effekt, varför det inte är lege artis att använda cannabis.
Multipel skleros kvarstår således som möjlig att behandla med cannabis. Det är ett antal djurmodeller som står som vetenskaplig grund till detta påstående.
- Benefits appear marginal but real, kommenterar professor Iversen.
De akuta effekterna av cannabis är förhållandevis ringa medan kroniskt cannabisintag kan ge allvarliga konsekvenser. Intressant är att, trots att cannabis med sina mer än 400 olika kemiska komponenter, varav de flesta är samma som för tobaksrökning, att cannabisrökning inte ökar risken för lungcancer.
Dock, modern cannabisforskning menar att kroniskt intag av drogen kan ge ett fysiskt beroende med negativa effekter på hjärta-kärl-systemen och försämra infektionsmotståndet avsevärt. Därtill kommer försämring av minne och inlärning, försämrad CNS-motorkontroll och nedsättning av känseln.
Ungefär 10 % av de som använder cannabis blir beroende av drogen, de flesta klarar således av att sluta och gör så i majoriteten av fall före trettio års ålder. Ser vi cannabis som läkemedel, gäller det som alltid att värdera eventuella fördelar mot nackdelar.