Kortekaas R, Leenders KL, van Oostrom JCH, Vaalburg W, Bart J, Willemsen ATM, Hendrikse NH. Blood-brain barrier dysfunction in parkinsonian midbrain in vivo. Ann Neurol 2005;57:176–9
Intressanta fynd som kan ge möjliga förklaringar…
Olika toxiska substanser kan ge parkinsonistiska tillstånd som liknar Parkinsons sjukdom. Exempel på sådana substanser är MPTP och olika växt- och djurbekämpningsmedel, rotenon och paraquat. Det finns också en studie som visar högre halter av medel mot insektsbekämpning i substantia nigra hos patienter med Parkinsons sjukdom, jämfört med kontroller. Eftersom inte alla personer som exponeras för dessa medel utvecklar Parkinsons sjukdom anser man det sannolikt att det finns en genetisk komponent som påverkar risken att utveckla sjukdomen.
En möjlig genetisk faktor till ökad känslighet för toxiska substanser upptäcktes för några år sedan då det påvisades en polymorfism i en gen (MDR1) som kodar för ett protein (P-gp, ett ATPas) inblandat i uttransporten av molekyler över blodhjärnbarriären. Radioaktivt märkt verapamil är en markör för P-gp-funktionen och möjliggör undersökning av proteinets funktion på levande personer.
För att undersöka om patienter med Parkinsons sjukdom har en reducerad P-gp-funktion har en grupp i Nederländerna undersökt fem patienter med Parkinsons sjukdom med PET, där radioaktivt märkt verapamil användes som markör. Patienterna hade en genomsnittsålder på 65 år, hade varit sjuka i genomsnitt i fem år och hade vid undersökningen i genomsnitt 20 poäng på UPDRS-skalan. Fyra av fem fick antiparkinsonistisk medicinering. Fem friska personer med en genomsnittsålder på 64 år utgjorde kontroller.
Undersökningen visade ett personerna med Parkinsons sjukdom hade ökat upptag av verapamil i alla områden av hjärnan, jämfört med kontrollerna. Skillnaden var dock ganska liten med undantag av hjärnstammens översta del – mesencephalon och delar av pons – där upptaget var 18% högre än hos kontrollerna. Närmare analys visade att det ökade upptaget inte berodde på ett ökat inflöde av verapamil till området, och följaktligen tolkar författarna fyndet som en effekt av reducerad förmåga av P-gp, att transportera ut substanser över blodhjärnbarriären inom detta område av hjärnstammen (som bl.a. rymmer substantia nigra).
KOMMENTAR: DETTA ÄR MYCKET intressanta fynd som ger en möjlig förklaring till varför vissa personer som exponeras för en neurotoxisk substans utvecklar sjukdom medan andra klarar sig. Fynden passar också med tidigare etiologiska studier av Parkinsons sjukdom. Sådana studier visar att det finns genetiskt orsakade former av sjukdomen men att det för det stora flertalet med Parkinsons sjukdom är troligt att både arv och miljö bidrar till sjukdomen. Finns alternativa förklaringar till fynden? En förklaring kan vara att de läkemedel som
används vid Parkinsons sjukdom binds till P-gp och påverkar dess funktion. Mot en sådan förklaring talar dock det faktum att patienten utan någon behandling också hade ett ökat upptag.
Det ska bli mycket intressant att se om nya studier kan reproducera fynden. Om så är fallet kanske vi får se en utveckling av ämnen som påverkar olika blodhjärnbarriärtransportörer för användning i behandling av Parkinson sjukdom.
LF
