Hamiwka L, Jayakar P, Resnick T, Morrison G, Ragheb J, Dean P, Dunoyer C,Duchowny M. Surgery for Epilepsy Due to Cortical Malformations: Ten-year Follow-up. Epilepsia. 2005:46(4):556- 60
40 barn som hade missbildningar av storhjärnans bark efterundersöktes 10 år efter operation för epilepsi. De hade opererats i åldrarna 6 månader till 18 år. 36 hade partiella anfall och 2 infantil spasm, 31 hade kortikal dysplasi och 7 primitiva tumörer. De barn som var fria från anfall vid 2 års ålder hade en stor sannolikhet för att vara fria även i fortsättningen. 10 år efter operationen var 40 % fria från anfall, 26 % hade mer än 90 % minskning och 34 % var måttligt förbättrade eller oförändrade. Bland barnen med primitiva tumörer var inte mindre än 72 % anfallsfria och bland de med kortikal dysplasi 32 %. I den gruppen var en total resektion av missbildningen förenad med en signifikant bättre anfallsprognos.
Kommentar: FOKAL KORTIKAL DYSPLASI kan man misstänka hos behandlingsresistenta barn med envis EEG-dominans eller till och med stabilt fokus. När man sedan gör MR-undersökning skall man förstås särkilt granska de av kliniken och EEG utpekade områdena för att hitta morfologiska förändringar i storhjärnsbarken. I utredningen ingår ju också undersökning med Woods ljus för att leta efter pigmenteringsstörningar i huden, särskilt depigmenterade naevi vid tuberös skleros.
Här beskrivs långtidsutfallet i en opererad grupp med missbildningar och resultaten är ju påfallande goda. Man kan leka med tanken på hur barnen annars skulle ha haft det – många förlorade år och kanske också förlorade värdefulla IQ-poäng.
MK
