MINIINTERVENTION (MI) är sålunda sedan många år en välkänd metod för diagnostik och behandling som är tänkt att vara tillämplig i den allmänna sjukvården, speciellt inom närsjukvården och företagshälsovården, men naturligtvis möjlig att använda inom all sjukvård där en riskfylld högkonsumtion av alkohol finns.
Metoden är välundersökt med mången publicerad rapport som följd. Det är få som tvekar om att metoden är bra och under vetenskapliga förhållanden är det en mycket effektiv behandlingsmetod, men då den skall omsättas i den kliniska vardagen är det inte lika enkelt att nå samma goda resultat, sannolikt mycket beroende på att behandlingsupplägget inte är tillräckligt implementerat i läkargrupper utanför specialistbehandlingen, vilket påverkar kunskapen om metoden och hur den ska genomföras. MI bygger på en välstrukturerad behandlingsinsats (Aalto et al, Alcohol Alcoholism 2001).
Reducerar dödligheten
En välfungerande insats i klinisk miljö rapporteras från Australien (Hulse & Tait, Addiction 2003) där man noterar att de 118 i studien ingående patienterna under en femårsperiod hade 800 mindre sjukvårdstillfällen än den lika stora kontrollgruppen. Den föga krävande MiniInterventionsmetoden ger således utdelning ur såväl hälsosynpunkt som sjukvårdskostnader. Ett talande exempel för detta är den metaanalys som är gjord för att se om MI påverkar dödligheten.
Denna enkla behandlingsinsats reducerar med all sannolikhet dödligheten
I en studie från 2004 (Cuijpers et al, Addiction 2004) visar, även om rapporten har sina svagheter, att denna enkla form av behandlingsinsats med all sannolikhet reducerar dödligheten även om det inte går att påvisa hur.
Ingen enhetlig metod
En möjlig nackdel med MI är att samtidigt som insatsen bör vara välorganiserad
och praktiskt taget följa en manual, är det i sig ingen enhetlig metod som definieras med begreppet brief intervention (MiniIntervention) utan det är snarast en beskrivning av interventionens omfattning: ett till fyra möten med behandlaren och
dessa besök maximeras till en timma per gång, vanligen mycket kortare, men knappast under 15 minuter. Mötet och behandlingen handläggs av en läkare som inte behöver vara specialist på beroendesjukdomar. Struktureringen måste varje behandlare eller team vara överens om, och följa under hela behandlingsperioden, som bör sträcka sig över ett år.
Målsättningen med MI beror på patientens missbrukssituation:
| 1. Högkonsumenter utan beroende sänkning av alkoholkonsumtionen till ”ofarliga” nivåer |
| 2. Beroendepatienter, ingen alkoholkonsumtion |
MI kan också användas som en inledning för beroendepatienter till att nå djupare insikt i sin problematik och fullfölja behandlingen vid ett specialistcentrum (beroendeklinik), eller hos en läkare med beroendesjukdomar som specialitet.
Målsättning och behandling
Basen för uppföljningen är sex nyckelord som på engelska fått akronymen FRAMES, som står för feed-back, responsibility, advice, menu of strategies, empathy och self-efficacy.
Det är en strukturerad insats som diskuteras vid varje möte. Ett komplement som vid undersökningar visat sig vara av utomordentligt stort värde är en för ändamålet framtagen patientinformationsbroschyr. En av de mer omfattande broschyrerna kommer från Australien och heter The Drinker’s Guide – to cutting down or cutting out.
Förutom FRAMES är det viktigt att från början sätta upp målet för den fortsatta alkoholkonsumtionen, allt från ingen alkohol alls till viss ”ofarlig” eller acceptabel mängd. Målsättningen kan gärna vara skriftlig och undertecknad, en form av kontrakt mellan behandlare och patient. Denna målsättning ska ligga till grund för det fortsatta arbetet.
Timing viktig
I samband med målsättningsdiskussionen framkommer också om det är rätt tillfälle att börja MiniInterventionen. Timing är viktig i denna fas. Är patienten motiverad och beredd på att förändra sin alkoholkonsumtion? Om inte, är den fortsatta interventionen tveksam. Dock behöver inte detta första och enda möte vara förgäves utan kan ha gett en tankeställare som mognar och som trots allt leder till en sänkning av alkoholkonsumtionen. Skulle målsättningen inte kunna uppfyllas med denna insats har patienten sannolikt svårare alkoholproblem som kräver specialistinsats.