Kommentar: ATT TESTOSTERON och stämningsläge verkar, åtminstone till viss del höra ihop, illustreras av det s.k. manliga klimakteriet, “andropausen”, där den åldersrelaterade testosteronreduktionen kan medföra nedstämdhet, trötthet, irritabilitet, nedsatta kognitiva funktioner m.m. Flera studier har visat att testosteronsubstitution ger lindring när det gäller dessa symtom. Ytterligare en aspekt är den testosteronsänkning yttre stress kan medföra, och en sådan förekommer utan tvivel i alkoholavgiftningssituationer, men som också kan ses vid åldrandet då insikten att krafterna tryter, att sexualförmågan reduceras, att man inte har samma receptiva förmåga som tidigare m.m. tränger på.
I det här sammanhanget är det av intresse att även observera Insulin-like growth factor I (IGFI), en leversyntetiserad peptid som tillsammans med tillväxthormon stimulerar celltillväxt, men som också har en neuroprotektiv verkan. IGF-I minskar med åldern och vid malnutrition.
Utgångsläget för arbetet kan således sammanfattas i följande frågor:
1. Finns det något samband mellan testosteronhalten och psykiska symtom i samband med alkoholavgiftning.
2. Hur ser återhämtningen av testosteronet och dess associerade hormon ut över tidsaxeln under avgiftningen och efter tre veckors nykterhet?
3. Hur ser de psykiska symtomen ut under avgiftningen och efter tre veckors nykterhet?
4. Ger testosterontillförsel någon effekt på IGF-I samt de psykiska symtomen?
Samband testosteronpsykiska symtom
52 män i åldern 25-63 år (medelålder 44 år) undersöktes i samband med inneliggande alkoholavgiftning. De psykologiska parametrarna mättes med hjälp av Comprehensive Psychopathological Rating Scale (CPRS), innehållande subskalor mätande paranoid-aggressiva, depressiva, somatiska samt neurotiskt - asteniska symtom. Venprover m.a.p. testosteron togs samtidigt.
Medelvärdet för testosteron befanns vara 17 nmol/l . Efter en dikotomisering i undergrupper omfattande de patienter med värden över resp. under det funna medelvärdet, matchades dessa mot resultaten från CPRS-skattningen. Ett signifikant samband (p<0.01) mellan lågt testosteron och neurotiskt - asteniskt symtom noterades.
Slutsatsen var således att en indikation på ett samband mellan testosteronnivåer och psykiska parametrar förelåg.
Återhämtningen av testosteron och dess associerade hormon (LH)
29 män i åldern 29-61 år (medelålder 45 år) undersöktes dag 2 och dag 5 under sin vistelse på alkoholavgiftningsavdelningen samt efter 21 dagars nykterhet. Dag 2-5 sågs ingen förändring av testosteronnivån 16 nmol/l. Dag 21 hade en svag stigning till 18 nmol/l skett. LH visade en generellt sjunkande tendens under sjukhusvistelsen: dag 2: 4.4 IU/l, dag 5: 2.6 IU/l med en svag återhämtning dag 21: 3.0 IU/l.
Slutsatsen man kan dra av dessa resultat är att feed-back-systemet i hypothalmus-hypofys-testisaxeln är satt ur spel helt eller delvis efter en längre missbruksperiod. Hypofysen och hypothalamus som normalt ska reagera på sänkta testosteronivåer med ökad LH-utsöndring gör inte det på ett adekvat sätt. Återhämtningen av systemet förefaller vara en långdragen process, och det är osäkert om denna kan betraktas som avslutad dag 21.
De psykologiska symtomens profil
i samband med avgiftning och efter 21 dagars nykterhet. Samma patienter som i närmast föregående avsnitt, undersöktes även m.a.p. de psykiska symtomen. Undersökningarna skedde samtidigt som provtagningarna, d.v.s. dag 2, 5 och 21.
Som instrument användes Profile of Mood States (POMS). POMS består av sex subskalor: förvirring (confusion-bewilderment), spänning-ångest (tension-anxiety), nedstämdhet (depression-dejection), trötthet (fatigue), ilska-fientlighet (anger hostility) samt styrka (vigor). Två referensgrupper användes: collegestudenter (CN) och psykpatienter i öppenvård (OP). Dag 2 hade samtliga patienter sämre värden i alla subskalor i jämförelse med CN och i två subskalor i jämförelse med OP. Oavsett vilken referensgrupp man jämförde patienterna med, sågs däremot en signifikant förbättring i alla subskalor mellan dag 2 och 21 (p<0.001). Dag 21 noterades hos patienterna generellt bättre värden än de normala i referensgrupperna.
Nedstämdheten hade förbytts i sin milda motsats.
Testosteronsubstitutionseffekt
12 manliga patienter, medelålder 47 år, observerades dagligen under 5 dagar inneliggande för alkoholavgiftning. Vid inkomsten randomiserades de i två grupper enligt dubbelblind-principen. En grupp erhöll en engångsinjektion av 500 mg testosteronenantat och den andra placebo (6 patienter i varje grupp). Det första provet m.a.p. testosteron och IGF-I togs innan abstinensbehandlingen inleddes den första dagen, De psykiska parametrarna mättes med hjälp av POMS.
Patienterna i testosterongruppen uppvisade en signifikant ökning av IGF-I från dag 4 (p<0.05). En signikant förbättring av vigor noterades tillika dag 3 och 5. En korrelation mellan vigor och IGF-I noterades oavsett vilken referensgrupp i POMS -skalan som användes. I placebogruppen sågs däremot en signifikant reduktion av anger-hostility och confusion, vilket saknades i testosterongruppen.
Könshormoner och abstinens
Den av alkoholmissbruket skapade testosteronsänkningen kan mycket väl liknas vid en artificiell “andropaus”. De psykiska symtomen är likartade. Återhämtningen förefaller åtminstone när det gäller labvärdena vara en långdragen historia. Hur ska man då förklara fenomenet där patienterna “är gladare” än referensgrupperna? Kanske med att de har avgiftningens obehag i färskt minne och ställer den aktuella situationen i relation till denna. En annan förklaring är att man nu kan se nya möjligheter i livet. Dessvärre är nog detta tillstånd kortvarigt. När suget sätter in är risken för återfall överhängande om man inte sätter in adekvat behandling mot missbruket. Då det flesta fall inte handlar om en genuin depression är nog inte behandling med antidepressiva särskilt meningsfull.
Kan då testosterontillskott lindra abstinensen? Den frågan är svårbesvarad eftersom vi i vår studie använde oss av depotpreperat och dessa börjar verka först efter några dagar och inte när det behövs som bäst, d.v.s. i allra första början av avgiftningen. Här kommer emellertid IGF-I in som en intressant joker. Med sin neuroprotektiva effekt kan en påskyndad återhämtning mycket väl tänkas som sedan avspeglar sig i psyket. Då ju testosteron är initiator till ökad IGF-I-syntes är det inte uteslutet att testosteronets effekt sker just via IGF-I i det här fallet. IGF-I
kan nämligen också bildas lokalt i neuronen. Här kan en genväg finnas för snabbare återhämtning. Förutom farmakologiska behandlingar är en god nutrition av patienten viktig med tanke på dess betydelse för IGF-I produktionen (glöm för all del inte
tiaminet).
Omvårdnaden är ju också en viktig bit. Då externa stressfaktorer sänker testosteronet är det inte omöjligt att ett alltför intensivt omhändertagande kan spela sin roll. Tätt återkommande frågor såsom “mår du dåligt” kan tänkas som en kontraproduktiv suggestionfaktor.