Professor Hans-Olof Adami undrade lite försynt huruvida icke historien om EBS vore likartad den om kejsarens nya kläder. ”Denne kejsare är måhända inte naken, men knappast mer än lättklädd”. EBS genomsyrar nu sjukvårdstänkandet som om vore det ett eureka – jag har det! Eller som en modern besvärjelseform som om kunskap vore en enhetlig materia! Adami funderade vidare om EBS egentligen inte är annat än en vanlig litteratursökning av god kvalitet och att EBS är något over-sold, om än bra.
Det är naturligtvis viktigt att erinra sig att begreppet evidensbaserad inte täcker mer än en begränsad del av dagens kliniska kunskap. Det finns massor av situationer i verkligheten som inte är och inte kan randomiseras – och då faller evidensbasen som vi idag definierar den. Metoden med översikter är också negativ ur synvinkeln, att man riskerar att koncentrera sig på vad som gjorts och inte på det som görs.
Den avslutande diskussionen leddes av redaktör Gunilla Myhrberg, här flankerad av Maria Sääf och Göran Maathz. Vid mikrofonen Andy Oxman, chef för Cochrane Collaboration.
Erfarenhet och sunt förnuft är tillika två termer som sällan används i EBS-sammanhang, men som är nog så viktiga för den vardagliga högkvalitativa patientnära sjukvården.
Evidensbaserad sjukvård är av naturliga skäl synnerligen internationell – det är grundprincipen. Ett påtagligt problem är därför att det inte alltid är så vetenskapligt lyckat att jämföra studier mellan olika länder eftersom arv, miljö, kultur, ekonomi m.m. ofta skiljer sig väsentligt åt. Detta problem är måhända viktigare än det kan tyckas vid en första anblick.
En bas för EBS är en god klinisk forskning och professor Peter Aspelin redovisade sina väl genomtänkta men publikvänligt framförda synpunkter inom ämnet. Han framhöll speciellt att all god forskning måste innehålla en frågeställning (hypotes) med end-points och (gärna randomiserade) kontroller samt att resultaten ska vara implementerbara i den kliniska vardagen. Långt ifrån all forskning följer dessa ”enkla” grundregler varför resultaten blir svåra att värdera.
|
Evidensbaserad sjukvård Evidensbaserad sjukvård ska således tillförsäkra patienten bästa behandling med utnyttjande av resurserna på bästa sätt. Evidensbaserad sjukvård är en kombination av forskning, utbildning, utveckling och sjukvård. Med evidens menas att man vet vilket underlaget är som man grundar sina beslut på. |
Cochrane Collaboration
Cochranegruppen bildades 1989, men har föregångare med början under 1950-talet, då man började studera hur det gick för patienten. Cochrane var engelsman och under hela sin livstid drivande för att tillämpad klinisk forskning skulle utvecklas. Cochrane-gruppen gör kvalificerade systematiska sammanställningar av randomiserade studier av hög kvalitet. Presentationerna är inga specifika behandlingsrekommendationer utan ska tjäna som underlag och ge god vägledning inför de kliniska besluten. Cochrane-konceptet är under uppbyggnad men är redan mycket omfattande.
Cochrane-sammanställningarna är ett komplement till klinikern emedan exempelvis sociala frågor och kostnadsanalyser inte finns med i underlaget.
Fördelarna med de systematiska sammanställningarna är tveklöst att det blir mindre risk för felslut eftersom all vetenskaplig relevant litteratur ligger till grunden, inte enbart de få studier den enskilde klinikern till nöds hittar fram till. Det blir också lättare att kritiskt granska de framlagda studierna och lättare att identifiera källorna.
Eftersom alla sanningar är temporära (professor Egon Jonsson) evaluerar Cochrane-folket ständigt nya rapporter/resultat.
Finland tycks ha kommit långt beträffande EBS, inte bara i ord utan även i handling. Doktor Marjukka Mäkelä från finska Cochrane och motsvarande svenska folkhälsoinstitutet beskrev hur riktlinjerna för behandling gick ut till finländska läkare via internet eller CD-ROM. Mäkelä menade att klinikern inte ville ha rekommendationerna tyngda av teoretiskt resonemang, utan lättläst och klart. Den läkare, som vill tillgodogöra sig hela utvärderingsmaterialen ”klickar” sig enkelt fram via Internetadresser, men man kan också nöja sig med en enkel 4-stegsgradering av materialet: starkt vetenskapligt stöd, moderat stöd, begränsat stöd eller inget alls.
Det förtjänar att påpekas i denna evidensbaserade era, att den vanligaste graderingen är ”inget alls”, d.v.s. den mesta kliniska verksamheten som bedrivs på all världens sjukhus är inte evidensbaserad (och kan kanske i de flesta fall aldrig bli det därför att den helt enkelt inte går att evidensbasera). Behärskas finska språket finns således en synnerligen intressant Internetadress: www.stakes.fi/mikstra/. En allmän tillgång till Cochrane kan nås via www.netdoktor.se. För svenska förhållanden finns också en snabbutvärderingsadress för nya metoder: www.alert.sbu.se
|
SBU |
Evidensbaserad medicin är naturligtvis här för att stanna, den började långt innan begreppet evidensbaserad lanserats (begreppet evidensbaserad härstammar från 1992 i Kanada) fast i annan skepnad och under annan beteckning. Synsättet är allmängiltigt inom medicinen.
En ny kejsare håller på att klä på sig, det gäller bara att han hänger med i modesvängarna.