Läkemedel mot restless legs

Restless legs syndrom (RLS) karaktäriseras av parestesier i benen och ett obetvingligt behov av att röra sig. Vanligen använda dopaminerga substanser som levodopa, pergolide och bromokriptin ger en ofullständig kontroll av de sensoriska och motoriska symtomen och riskerar att orsaka betydande biverkningar. För att undersöka säkerheten och effekten hos pramipexol, en D3-receptoragonist, vid behandling av restless legs gjordes följande undersökning: Tio RLS-patienter undersöktes före och efter två en-månaders behandlingar (placebo och pramipexol), givna enligt dubbel-blind cross-over-modell. Graden av sensoriska och motoriska symtom bedömdes med hjälp av en veckas enkäter i hemmet och två konsekutiva nätter i sömnlaboraorium. Mängden periodiska benrörelser under sömn (PLSM) och under vaken tid (PLMW) användes som variabler.

Resultaten visade att pramipexol dramatiskt minskade PLMS-värden till normalzonen (p=0,005). PLMW-index minskade också signifikant. Pramipexol minskade likaså obehag från benen vid läggdags och under natten, vilket framgick av frågeformulären. Slutsatsen blev att pramipexol är den mest potenta medicin som testats för restless leg hittills. Mått på både sensoriska och motoriska funktioner normaliserades efter behandling.

Resultaten stöder dessutom hypotesen att D3-receptorn har betydelse för denna åkomma.

Kommentar:

Restless legs beskrevs av K. Ekbom 1945 (diagnos, se ruta). Man har prövat många medel, bland andra benzodiazepiner som klonazepam och nitrazepam. Numera är levodopa med dekarboxylashämmare rekommenderat. Ett slags rebound-fenomen tycks

I sömnlaboratoriet mättes muskelaktivitet och benrörelser med EMG

 dock uppträda hos en ansenlig del av kroniskt levodopabehandlade (försämring på morgonen).

Patienterna undersöktes dels med frågeformulär som beskriver symtomen i hemmet under en vecka, och dessutom  under två nätter i sömnlaboratorium, där muskelaktivitet och benrörelser mättes med EMG. Även sömnmängd och kvalitet bedömdes. Därvid fann man att pramipexol påverkade sömnmönstret så att latensen för REM-sömn ökade, total REM-sömn minskade liksom procenten REM-sömn. Den totala sömntiden påverkades inte. Insomnia förekom inte heller.

Alla patienter blev bättre eller bra. Doser som användes var 0,375 mg, 0,75 mg och 1,5 mg, allt till natten. Man började med lägsta dosen och dubblerade efter 1 vecka. Optimal dos var 0,75 mg. Med högre dos ökade biverkningarna utan motsvarande förbättring av effekten.
Författarna säger att pramipexol är effektivare än levodopa vid RLS.

JEW

För diagnosen restless legs krävs fyra kardinalsymtom: 1) parestesier/dystesi i benen kombinerad med behov att röra sig, 2) motorisk rastlöshet, 3) försämring i vila och 4) försämring  på kvällen och under natten.